1 Läs mer >>
Efter måndagens besök i Falun så känns det väldigt skönt. Det känns som att man kan andas ut en aning iaf. Nu vet vi att allt som de kan se såg normalt ut på bebisen. Den känslan man fick när man fick se den lilla/lille är helt otrolig :) Det var många känslor i omlopp, både tårar och skratt och lättnad och en massa annat. Fast jag har varit gravid i drygt 4-5 månader så var det först i måndags som jag VERKLIGEN fattade! EFteråt gick både jag och Filip runt med ett stor leende, men det kom lite tårar då å då också :) Vi åkte till Borlänge efteråt, gick en vända på kupolen och handla lite små grejer. Vi köpte faktiskt en pyjamas åt bebisen, det första vi köpt :)
Jag känner mig iaf jätte glad och lyckligt lottad som ska ha en liten bebis tillsammans med Filip!
Nu ska jag och Troya mysa med lite nötter till en tjejfilm eftersom vi är ensamma hemma :)

Många känslor

0 Läs mer >>
Jag och Filip träffades för första gången i slutet på av Maj 2005. Detta var på en studentfest hemma hos en kompis. Jag hade druckit llite för mycket kanske. Det hade inte Filip. Vi satt iaf och sjöng tillsammans med en annan kille som spelade gitarr, eller a det var nog mest jag som sjöng :) Jag visade Filip mitt nya häftiga operationsärr och han tyckte att jag var en hårding. Mer än så blev det inte första kvällen.
Andra gången var på vår bal. Då hade vi båda två fått i oss lite olika typer av drycker men det var inte så farligt. vi stod och pratade jätte mycket och kände ett visst pirr i magen när kvällen tog slut och vi sa hej då.
Sedan kom studenten och vi sprang på varandra och sa grattis och en snabb kram sen sprang jag vidare lite väl röd om kinderna. Efter detta så hade vi kontakt via telefon, dator och så. Efter några veckors telefonsamtal så bestämde vi att jag skulle åka upp och hälsa på honom i Dala-Järna. Sagt och gjort en vecka efter körkortet togs åkte jag upp i pappas vita 740. Det var en underbar sommardag 9 Juli 2005. Det var en sommar som jag kommer minnas länge som en av det bästa, av flera anledningar. Iaf så kände jag på en gång en stark känsla för Filip och den lilla byn han bodde i.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om vår resa tillsammans, det har varit en underbar tid även om det inte alltid är rosenrött och sött. Jag vet att jag inte är den lättaste personen att leva med, de som känner mig vet kanske vad jag menar :) Jag beundrar Filip för hans medvetna lugn, han kan alltid få mig lugn också. Det är nog bara han i hela världen som kan hjälpa mig på det viset.
Nu har vi tagit vår resa tillsammans till en annan nivå vilket känns helt underbart men samtidigt skrämmande. Ibland känner jag mig ledsen för att jag inte kan dela allt som händer med andra människor. Jag tror dock att det kommer att ändra sig inom en mycket snar framtid. Jag tror och hoppas på det så det är ju ett steg i rätt riktning. De nya händelserna i vårt liv är ju att vi har vårt eget hus som vi har börjat pyssla i tillsammans. Det ska verkligen bli kul att få ordna det så som vi vill. En annan sak är att vi väntar en liten bebis som ska komma 9/7, vår 6årsdag. Det känns helt sjukt. Jag och Filip har skapat ett liv tillsammans, det är väldigt svårt att förstå och ta in på något vis även om jag är väl medveten om den växande magen, hungerskänslorna och framför allt mina humörsvängningar. Jag tror det känns så för att det känns så otroligt stort att man kan skapa något sådant utav KÄRLEK!!

2005 <3