Ja första November förra året var början på en ny resa i vårt liv.
Hade mina misstankar om att det växte något i mig då jag dagen innan hade mått riktigt illa utan att bli sjuk, kallsvettningar och annat liknande. Mensen var några dagar sen, vilket den nästan aldrig brukar vara. Så 1:a November på min lunchrast gick jag till Apoteket och köpte ett test.
När jag sedan kom hem från jobbet den dagen var både jag & Filip lite nervösa. Jag gick iaf på toaletten och gjorde som man skulle. Två minuter senare går Filip in i badrummet och kommer sedan ut med ett stort leende, han säger ingenting utan visar mig bara det tydliga plusset. Först fattade jag inte, fick lov kolla instruktionerna för att förstå. Jag & Filip stod bara och kramade om varandra en lång stund. Senare på kvällen tog jag ett till test för att vara säker. Även detta var positivt! Vi skulle alltså bli föräldrar!
Dagarna gick och vi var i något slags lyckorus. Veckorna började sakta men säkert rulla på och det lilla pyret växte inuti min mage. Man ville inget hellre än att tala om för alla man såg att vi skulle få en bebis! Som sagt veckorna gick och illamående var ganska så stadigt under de första veckorna. Filip fick stå för all matlagning då jag blev illamående av matos.
Vid lucia när jag var i v.12 berättade vi för resterande i vår familj, dvs alla syskon med familjer. Våra föräldrar hade vetat om det ett tag. Allihop tyckte ju att det var roligt förstås.
Iaf så närmade sig Ultraljudet 7:e Februari. Jag var jätte nervös innan. Nervös för att det skulle vara något fel. Så jag var helnojjig några veckor innan det var dags. Tillslut var det dags. I bilen påväg dit kunde vi fortfarande inte bestämma om vi skulle ta reda på kön eller inte. Eftersom vi inte kunde bestämma oss så tog vi INTE reda på det. Ultraljudet var iaf bland det häftigaste jag varit med om. Den känslan man fick när man fick se den lilla går inte att beskriva. Jag såg på Filip och tårarna rann på både mig och han. Allt såg bra ut med vår lilla goding. Bebisens beräknade ankomstdatum blev 9 Juli. Det var också ganska häftigt eftersom det är min & Filips årsdag. Har aldrig känt mig så lycklig tror jag, vi både skrattade och grät om vartannat hela dagen :)
EFter ultraljudet kändes det mycket bättre och jag var inte riktigt lika nojjig längre.
Veckorna rullade på och jag mådde ganska bra hela tiden. Veckan innan påsk var jag på en vanlig kontroll hos barnmorskan och mitt Blodtryck var en aning högt. Anledningen var nog att jag hade stressat som bara den för att hinna dit. Men hon bokade iaf in mig på ett extra besök veckan efter. Då var trycket något bättre så nästa koll skulle vara igen efter två veckor. Då var det återigen högt så då bestämde hon att jag skulle gå på koll en gång i veckan resten av min graviditet.
Så varje torsdag åkte jag till Vansbro för att lämna urinprov och kolla trycket. Detta för att upptäcka exempelvis havandeskapsförgiftning. Trycket fortsatte att vara något högt och jag blev inte längre besviken över att det var det. För så länge som det inte steg var det ingen fara.
Vårt liv rullade på och renovering av kök och annat pyssel sysselsatte både mig och Filip. Helt underbart att våren och sommaren är på ingång. Bägge två längtar efter bebis och allt som hör det till. På kvällarna låg vi och pratade om hur vi skulle uppfostra den lilla, vad som behövde införskaffas, ja vi planerade helt enkelt för framtiden. Hela tiden såg vi framemot vår dag. Då bebis skulle komma. Jag började sakta men säkert se framemot förlossning. Jag såg framemot att få känna dessa värkar och allt annat som hör till en förlossning. Häftigt att se vad ens kropp kan göra.
Vid en av kontrollerna hos Barnmorskan hade blodtrycket stigit så hon ville sjukskriva mig. Så hon bokade in en läkartid veckan efter. Jag åkte dit och fick lämna urinprov och kolla trycket återigen. Denna gång så såg inte urinprovet så bra ut och trycket hade stigit ännu mer. Doktorn säger att hon vill att jag ska åkt till Falun. Jag blev väldigt ledsen och samtidigt rädd. Rädd för både min egen skull och för bebisens skull. Iaf så fick jag en tid i Falun dagen efter. Jag frågade barnmorskan om hon tyckte att jag skulle packa med något till bebis men det tyckte hon inte utan hon bokade in mig för en koll hos dem på fredag igen.
Jag åkte hem och hemma väntade Filip som hade åkte hem från jobbet.
Filip åkte och handlade lite och vi satt vid tvn och såg på en bra film och åt en massa gott.
Dagen efter åkte vi för att lämna Troya och det kändes jätte jobbigt, på något vis kände jag på mig att det skulle ta ett tag innan jag fick träffa henne igen.
Filip försökte trösta och lugna mig på bästa sätt. Han är verkligen helt underbar. Han får mig alltid att känna mig lugn & trygg. Vi kom till Falun och mina värden var sämre så jag skulle bli inlagd.
Jag fick ett rum på avd.37 tillsammans med en annan tjej. Den eftermiddagen så blev det väldigt mycket blodtryckskontroller, blodprov och andra prover. Alla prover pekade mot havandeskapsförgiftning.
På onsdagen började jag känna mig sjuk, som när man har influensa typ. Dagen fortsatte ungefär som tisdagen, massa prover, blodtryckskoll, olika läkarsamtal. När kvällen kom så var det ju återigen dags för Filip att lämna mig. Han fick ju inte sova kvar där. Som tur var så har hans brorson en lägenhet där så kan kunde sova där.
Torsdagen kom och jag mådde ännu sämre fast på ett konstigt sätt. Då fick vi åka ner på studibesök på avd.33 neonatalavdelningen. Efter den ansträngningen var jag helt slut. Med tanke på att jag inte fick se på tv, dator eller gå längre än till toaletten så var det inte så jätte konstigt att jag blev så trött. Filip åkte återigen iväg till sin sovplats och mina kontroller fortsatte som vanligt. Men Filip fick snart komma tillbaka igen då mitt tryck bara steg. Jag fick massa medicin intravenöst och vi fick båda sova lite tillslut.
På fredagmorgon så var mina värden ännu sämre och vid halv 9 kom läkarna in och sa att det skulle bli ett akutsnitt. Mer detaljerat än så går jag inte på den dagen, då det fortfarande känns väldigt jobbigt.
3:e Juni 2011 tog resan slut men en annan större och längre resa påbörjades. Den bästa dagen i mitt liv, dagen då vår underbara son föddes. En dag jag aldrig glömmer. Den dagen då jag och min kärlek tog ytterligare ett steg tillsammans. Utan Filip skulle jag aldrig ha klarat av dessa dagar. Han betyder så otroligt mycket för mig.
Jag älskar Filip & Leon av hela mitt hjärta och kärleken till dem går inte att beskriva!
6 år av kärlek resulterade i en liten pojke med mörkt hår, mammas grop i hakan, pappas mun, en vilja utan dess like och massa massa mer kärlek.
Mamma älskar dig Leon!
1:a November 2010
Ja nu är Midsommar helgen förbi, å det gick fort tycker jag.. För några veckor sen så sa Filip, tänk på Midsommar då kan ju bebisen komma närsomhelst ju, på vilket jag svarade ja det kan den :) Hmm då visste vi inte att bebis fick lov komma ut drygt 5 veckor för tidigt. Idag så skulle jag ha gått in i vecka 39 (38+0)! Men istället så blev Leon 3 veckor i fredags :) Nu i efterhand känns det otroligt skönt att allt är klart och man kan börja leva livet som småbarnsförälder!
Apropå Midsommar då. I fredags så var vi hemma och fixade iordning lite mat å så som vi skulle ha med oss. Vi var nämligen vid vår stuga, som jag har längtat dit alltså. Filips två syskon med familjer och hans föräldrar var också där. Som alltid när hans familj samlas så bjuds det på mycket god mat och framförallt MYCKET mat :) Det va sill, potatis, grillad rådjursstek (som var SUPER god), grillspett, ostar av alla de slag och massa annat gott. Så mätta det blev vi :) Tanken från början var att vi skulle sova där, men när det var så många andra som skulle göra det så bestämde vi oss för att var kvar där så länge som möjligt för att sen åka hem å sova. Känns lite jobbigt att sova där med så många andra när man vet att man ska upp flera gånger på natten. I vilket fall som helst så var vi kvar där tills klockan var 1 nånting. Väldigt trevlig midsommarafton, bästa på länge faktiskt. Lilla Leon skötte sig jätte bra, han charmade allihop för att sedan hålla mamma å pappa vakna ganska länge när vi kom hem :) Men men det är väl så när man är småbarnsförälder, kan inte begära att det ska va lika lugnt å skönt varje natt!
Igår så sov vi ganska länge eftersom vi var vakna ganska länge på natten. Men efter det så grejade vi en massa härhemma. Bakade, lagade mat, och pysslade lite i vårt hem. På eftermiddag hade vi lite fikagäster, det var trevligt! Sen fortsatte vi med vårt pyssel, jag håller på å fixar en fin gammal "kryddhylla" av något slag som ska upp i köket. Den kommer bli jätte fin, ska visa bild sen när den är klar :) Igår kväll tog vi en lång promenad runt byn å det var riktigt skönt. Känner tillochmed lite i rumpan idag efter den, har faktiskt inte gått så långt på flera veckor. Men det är så skönt att kunna röra sig igen utan att få ont å utan att lida utav andnöd ;)
Idag så ska vi på 2års kalas till lilla Ellie, det blir nog trevligt, kul att träffa lite folk! Annars så ska vi börja klä om våra kökstolar. Vi köpte ju nya stolar när vi var till Ikea sist. Vi ville ha några med hög rygg som var sköna. Då hittade vi några som va som vi ville, MEN sittdelen är klädd i vitt tyg. Det lämpar sig ju inte så bra med hund, bebis och massa andra småbarn som är här. Så redan när vi var på Ikea så sa vi att vi köper dem ändå och klär om dem :) Så nu har jag äntligen köpt det tyget som jag har längtat efter :) Det blir nog jättebra, hoppas jag!
Nu ska jag slänga mig i dushen!
Ha det gött!
Pappa Filip å Leon vilar efter maten i stugan :)
Midsommar
Tack förresten till alla som kommenterar och önskar oss lycka till! Man blir nästan lite rörd av de fina orden :)
Måste berätta om två andra roliga saker som hände idag. Filip var iväg och körde Gocart med firman och så satt jag uppe å Leon hade nyss somnat så knackade det på dörren och in kommer Jan med en bukett blommor och önskar oss grattis å lycka till! Så han fick en husesyn och bebissyn ;) Det var väldigt roligt å otippat!
Sen när vi hämtade posten nu på kvällen hade vi fått ett paket. Det var från min kära kompis Sandra i Värmland. Hon är allt go hon. Det var jättefina kläder och ett kort till Leon som var så fint så jag började gråta. Hon hade skrivit som en dikt om honom typ. Sen var det ett brev till Mamma & Pappa :)
TACK alla mina vänner!
Kommentarer
Igår blev Filip pappa på "riktigt" :)
Löjligt att man måste skriva på papper för att bli det på riktigt bara för att vi inte är gifta, men men det är ju så :)
Känns iaf bra att det är klart nu, för nu har vi också skickat in papper på hans namn och sådär också!
Sju olika brev la vi på llådan igår,,, puh.... men nu är de påväg iaf och förhoppningsvis så får iaf Filip snart pengar från när vi låg inne. För min del är det ju såklart lite krångligare eftersom jag har haft två olika arbetsgivare de senaste 12 månaderna. Men jag å Filip ska sätta oss ner ikväll eller imorn och försöka bena ut det som de vill veta. Vi får hoppas att det går fort å smärtfritt :)
Igår blir våran Prins 3 veckor!! Shit va fort det går och ändå skulle han inte ha varit född förrän om drygt 2 veckor. Det är dock ganska så skönt att inte va gravid, att bli av med all vätska, en del smärta och sådär. Sen kan jag sakna det till viss del iaf, mysigt med magen å sparkarna och så.. På det stora hela hade jag en bra graviditet så jag får va glad för det :)
Lille Leon charmar oss mer å mer för varje dag.. Han är så go! Vi badade honom häromdagen och det tyckte han verkligen om, han va så himla söt alltså! Nu hoppas vi bara på att han fortsätter att växa och äta ordentligt så han blir lite större. Det verkar iaf som att han börjar få lite rutiner på själva ätandet och det känns skönt, iaf på nätterna!
Imorgon ska vi iaf till Stugan, det blir första gången för lillen. Har längtat så himla mycket att få komma dit alltså. När vi låg inne så låg vi å drömde oss bort dit, hahaha :) Vi hade tänkt att sova där men det är så många av de andra som ska sova kvar där och då känns det lite drygt om vi ska väcka alla flera gånger på natten. Vi får väl helt enkelt vänta.
Mys <3
Unge Herr Säljgård
Idag blev Leon utskriven från sjukhuset :) ÅH VA SKÖNT! Han hade gått upp jätte fint i vikt och utvecklas som de vill. Jag var också på koll idag och nu har de dragit ner min medicin mer igen, så nu äter jag bara två tabletter om dagen istället för åtta. Så jag hoppas att mina värden fortsätter att se bra ut så jag slipper all medicin snart. Men det tar säkert lite tid än. Men men man får ta små små steg :)
Igår tog jag å Leon vår första promenad ensamma, det var riktigt skönt. Gick inte JÄTTE längt men såpass långt att jag iaf kände utav det imorse. Nu ikväll gick vi alla fyra en längre promenad, det är så sjukt skönt att FÅ och KUNNA röra sig igen :)
Igår satt jag och kollade på bilderna från Leons födelse. Det är ganska roligt att vi fick det mesta av den dagen dokumenterade. Så tack till de USKOR som tog kort. Alla kort är ju inte så "fina" å väcker en del halvjobbiga minnen men de flesta korten är ändå fina och väcker bra minnen :) Det kommer säkert bli fler fina kort allt eftersom tiden går, om ni fattar vad jag menar!
Nu när vi äntligen är hemma på riktigt så kan man liksom ta tag i sig själv å vårt hem igen, vilket känns skönt. Laga mat, å fixa å greja i huset å trädgården å mysa med vår goa lilla kille som sakta men säkert blir större :)
Nej nu lär jag ge mig, den lille kallar på mig :)
Finaste blommorna som växer i vår trädgård :) Älskar Pioner!
Utskriven
Den här helgen så är det marknad här i byn. Vilket vi inte märker så mycket av. Idag har vi varit till falun för kontroll och det gick bra. Han hade inte gått upp så jätte mycket men växt en hel del på längden. De "får" gå ner i vikt de första dygnen som de är helt utan sond. Dels för att sonden gör att han inte har samma hunger och dels för att det tar lite tid att för honom att ställa om sig. Som tur är så hade han iaf gått upp en del. Så nästa kontroll är på måndag igen. Då ska även jag på koll av blodtryck och sådär. Hoppas att det ser bra ut, äter ju mindre medicin nu vilket är skönt så jag hoppas att det fortfarande ser bra ut så jag slipper få mer medicin igen.
Marknad var det ja. När vi kom från Falun åt vi lite thaimat och sen åkte vi till Filips mamma och matade prinsen för att se snabbt upp på byn för att handla och ta ett varv runt marknaden. En timme exakt var vi borta och det hade gått jätte bra. Han hade varit nöjd hela tiden. En sak som är bra med att ligga inlagd så som vi gjorde är att jag fick lov på koll två gånger om dagen på BB så då fick ju han lov att stanna kvar på avdelningen. Så då har vi ju tränat på att vara ifrån varandra.
När vi kom hem från Falun så kom också min lillebror hit. Så han och Filip har rivit en vägg i sovrummet, det blev JÄTTE bra. Nu vill man ju VERKLIGEN få bort den sjukt snygga(?! ) gröna heltäckningsmattan och den fina rosa tapeten. Så det får bli ett litet projekt vid sidan om allt :)
Nu sitter de stora pojkarna och spelar fifa och den lilla pojken ligger och kollar på :)
Ikväll har han ätit typ konstant så mycket att jag känner mig helt låst i axlarna. Har ju kännt av axlarna ända sedan han föddes, iofs så låg mina armar fastspända på ett väldigt obekvämt sätt, vet inte om det har något med saken att göra också. Ska iaf beställa tid för massage, så fort det känns bra att ligga på mage igen. Roligt iaf när vår lille prins ligger helt klarvaken i min famn jätte nöjd och bara tittar sig runtomkring. Så himla mysigt. Det märks att han börjar på att komma ikapp. Det kommer väl att ta sin lilla tid men han är iaf mer vaken, och börjar bli lite rund i ansikte och sådär och sen är han mer vaken när han ska äta och äter framförallt längre stunder. Det är faktiskt skönt att han äter lite längre för annars har han ätit tio minuter varje timme, iaf nattetid... Så nu håller vi tummarna för att det börjar vända så mamma å pappa får några timmars sömn irad :)
Ha en bra kväll allihop!
Slänger in en bild på finaste vovven <3
Marknadshelg
En stolt pappa som ringer och informerar alla om nyheten :)
2011-06-03
Man hade många funderingar innan vår goding föddes angående det här med att amma och så. Det är väldigt mysigt att amma honom! Dock inte lika mysigt på natten! Han blev ju av med sonden igår så jag hoppas att det var därför som han åt en gång i timmen inatt. Förhoppningsvis så kommer han in i en annan rytm när han har vant sig att inte ha sonden. För fy va jobbigt att va vaken på det viset... men men huvudsaken att han äter och växer på sig så han blir en STOR kille! Så inatt kände jag mig som en mjölkmaskin med honom hängandes vid bröstet. Det som dock är bra med att han äter så sjukt mycket och ofta är att jag inte behöver använda den "riktiga mjölkmaskinen" (bröstpumpen). För när jag använder den så känner jag mig som en riktig kossa, hahaha :)
Idag blir vår Guldklimp TVÅ veckor! Det är helt sjukt va fort det har gått. Det har varit två känslomässiga veckor på både gott och ont. Nu tror jag äntligen att hormoner har stabiliset sig en aning iaf. Dessa två veckor har iaf varit helt undebara även om de varit lite omtumlande att inte få var hemma och nära de som man känner sig mest trygg med. Men jag tror att det har gjort mig & Filip starkare och fört oss närmare varandra. Som jag sagt förut, Filip har varit en klippa! Igår fick han en liten present av mig, en jätte fin klocka som han blev jätte glad för :) Det är svårt att visa hur tacksam och glad jag är att jag har honom men jag försöker visa honom det varje dag och sen är det ju roligt och få en liten present såklart :)
Idag kommer Mormor hit för att träffa sitt barnbarn för första gången. Det ska bli så roligt!
Nu ska jag plocka iordning på lite kläder och sen ska jag ut och plocka lite rabarber och göra något gott.
Först så ska jag mysa lite med min underbara fina son.
Tänk att man kan sitta och titta på underverken hur länge som helst utan att få nog :)
Mjölkmaskin?
Igår var vi ute på vår första riktiga promenad med hela familjen hemma i Dala-Järna!
Det var så skönt... Det är så himla skönt att var hemma, träffa folk man känner igen, få gå å pyssla hemma i huset å på gårn... Äta riktig mat och inte bara smaklös sjukhusmat :)
Vi var tillbaka till Falun idag och han hade gått upp som han skulle och är nu utan sonden, shit! Det känns riktigt skönt och ändå nervöst på ngt vis. Vi får hoppas att han får i sig tillräckligt med mat så han slipper den jämnt nu, ska tillbaka på koll på lördag!
Igår var Morfar & gammelfarmor & gammelfarfar här och hälsade på lillprinsen! De tyckte han var så fin och det var så skönt att få träffa dem igen.
Imorgon eller någon annan dag i helgen så kommer Mamma hit och hälsar på. Roligt!
Det får bli ett kort inlägg för nu ska lillen ha mat :)
Promenad
Igår fick vi äntligen komma hem :) Helt underbart, även om vi bara fått permis så känns det riktigt gött :)
Vi ska tillbaka imorgon för kontroll av vikt å lite annat! Igår hade han gått upp hela 75gram på ett DYGN! Duktig kille! Det kändes så konstigt när vi fick sätta oss i bilen och åka hem. Vi tog svängen om Borlänge hem så jag sprang in på kupolen och köpte lite kläder och lite andra småsaker till vår prins. Vi har ju faktiskt inte köpt nästan någonting i klädväg åt honom innan. Så det behövdes och sen är han ju så liten så det är svårt att hitta något som inte är för stort. Under tiden jag panikshoppade satt mina grabbar kvar i bilen och chillade. Kändes inte som man ville dra runt med honom på kupolen det första man gör :)
Jag fick iaf tag på en del fina kläder och andra bra nödvändiga saker.
Vi åkte hem till svärföräldrarna direkt eftersom Troya var där. När jag gick in så kom fina fina troya och hon blev så glad och jag började störtgråta :) Filips syster var också där så hon fick se prinsen!
Igår var jag också på hemköp vilket kändes riktigt häftigt! Skönt att få gå i en affär igen och göra vanliga saker Haha!
Idag väntar vi på att Morfar Micke och Gammel Farmor & Farfar ska komma med bilbarnstol och lite annat som vi hade i värmland. Det ska bli så kul att träffa dom igen.
Nu lär jag ge mig för jag tror godingen vill ha mat :)
Premiärturen i lånevagnen :)
Hemma
Nu har jag inte varit hemma på nästan 2 veckor. Å jag saknar mitt hem så sjukt mycket. Skulle vara så skönt att få komma hem. Under dessa 2 veckor har jag gått från gravid till sjuk till mamma :) Det är ganska otroligt va det har hänt mycket. Ja det är mycket som ska bearbetas innan man förstår allt som har hänt faktiskt... När jag tänker på hemkomsten så är det med skräckblandad förtjusning. Man kommer ju fundera och tänka en massa, går han upp som han ska, äter han nog och massa annat.. Men hursomhelst så kommer det var underbart när vi väl får komma hem!
Det är iaf underbart med bebis, å han växer å äter bra. Han är fortfarande liten om man jämför med en bebis som är född i rätt tid! Han är en riktig goding och vi har fått känna på hur det är att sova dåligt på natten. Men det känns ändå bra på nå vis för det är ju så det är att va småbarnsförälder.
Igår va en lååång dag. Så bestämde vi att vi skulle ta en tur med vagnen så vi fick lite frisk luft. Jaha då öppnar sig hela himmlen och det blir världens åskväder. Så det vara bara att stanna inne. Vi tog ett varv inne på sjukhuset istället för promenaden för att ha gjort nånting iaf. Jag å Filip har varit med varandra i princip varenda sekund sen vi kom hit.. Så mycket tid har vi nog aldrig spenderat tillsammans. Nog för att vissa stunder inte har varit så roliga utan mest nödvändigt att Filip suttit vid min sida men det har ändå varit bra. Han är en klippa! Jag hade aldrig orkat på det viset jag gjort utan honom under dessa dagar. Han har hjälpt mig med mer än man kan begära.
Han är världens bästa Pojkvän & Pappa!
Nu ska jag krypa ner bredvid mina favoritkillar innan det vankas mat!
Hem??
Det blir dåligt med uppdatering här på bloggen nu men det har varit LITE andra saker som har tagit upp min tid.
Idag blir vår älskade son en hel vecka! Vi är fortfarande kvar på neonatalavd. men har kanske inte allt för långt till iaf en permission. Det känns skönt. Bara Lillen är lite mer alert när det är matdags så står det inte på. Känns helt sjukt att det redan har gått en vecka sedan.. Veckan som gått har varit mycket känslosam, de som känner mig vet att jag är ganska känslosam av mig men det har varit extremt. Både glädje å tårar :) Ska försöka uppdatera lite mer iaf, men som sagt jag har haft fullt upp med mig själv och min familj och det är det viktigaste!
Idag tar min lillebror studenten och det tycker jag faktiskt är tråkigt att behöva missa men men man kan inte var överallt! Dte är exakt 6år sen jag och Filip tog studenten idag och vilken dag det var! Strålande sol, mycket känslor och mycket annat. Lite som dagen idag.
Idag får vi besök från några av Filips syskon med familjer. De ska hit och uppvkata Gustaf som tar studenten och samtidigt passa på att säga hej till oss, roligt!
Tack till alla som gratulerat, hälsat och för allt stöd vi har fått. Idag får Madde & Paulina ett särskilt Tack, Madde var hem till oss igår å klippte vår gräsmatta. Paulina var hit då hennes tvillingar skulle vägas med en bilbarnstol som vi får låna tills vi kommer hem!
TACK!
En vecka
Den bästa i mitt liv var igår 3-6-2011. Då föddes vår underbara älskade son!
En av de värsta dagarna i mitt liv var också igår.. Usch å fy.. En del vet varför vissa inte, kommer inte skriva om det i just detta inlägg utan det kommer isåf senare.
Åter till den bästa dagen! Vår son föddes, några veckor för tidigt och inte riktigt som vi hade tänkt oss. Men han är helt underbar och vi hoppas på att vi inte behöver stanna på sjukhuset alltför länge.