FruSäljgård

Även fast man ibland har tunga, tråkiga, jobbiga dagar så har man nog ganska mycket att vara tacksam för. Det har iaf jag.

Efter graviditeten så har jag ju inte samma kropp som innan. Det är inget konstigt med det och jag har ju fått världens finaste son för det. Men ändå så vill man ju ha tillbaka sin gamla kropp. Man eller kanske ska skiva jag vill ju se bra ut... Men en dag som idag så är jag enbart tacksam för alla bristningar, bulldegen på magen och alla andra fel och brister som jag har. Det klart att man känner sig avundsjuk på de tjejer/mammor som knappt gick upp nånting och som efter bara någon vecka ser ut i princip som innan utan bristningar på mage, lår, ben och efter bara ngn vecka har en något så när platt mage. Jag känner mig också avundsjuk på de som får uppleva en "vanlig" förlossning, som får upp sitt barn på bröstet när det föds, som får vara med sitt barn direkt, får sova med det och få komma igång med amning och annat. Men jag är ändå tacksam över att Leon är frisk och mår bra trots att jag inte fick hålla i honom förrän sent på kvällen och trots att han bodde på en annan avdelning. Trots att jag inte fick gå till min egen son när jag ville så är jag glad, glad och tacksam över att det gick så bra som det ändå gjorde. Det kunde ha varit betydligt värre. När man ser vad som hänt i Norge så är jag ganska glad över min korta sjukhusvistelse och mina bristningar. Det är på grund av allt det som vi har fått vår underbara son. Det som har hänt i Norge är fruktansvärt, det finns inte ord för det som hänt... När man tänker på det så spelar det ingen roll att man har några extra kilon, att man inte har råd att köpa en iPad eller vad man nu vill ha....

Jag har tänkt mycket på och tyckt att det är orättvist att just jag skulle bli sjuk, varför inte jag fick en vanlig graviditet med allt vad det innebär. Men det finns så himla mycket här i världen som är mycket mer orättvist.

När det händer en sådan sak som det gjort i Norge nu så får man lite mer perspektiv på saker och ting. För ibland blir man fast i sin egen lilla bubbla, man tänker precis som jag själv på att alla andra har det så bra osv. Men alla andra har det inte så bra och jag ska istället vara glad och tacksam för det jag gått igenom och hur jag ser ut, jag kommer gå stärkt ur den händelsen och är glad för den erfarenhet jag fått.

Tänker mycket på de människor som nu är drabbade av den fruktansvärda tragedi som drabbat Norge. Jag önskar att man kunde göra mer än bara tänka på dem. Men från där jag befinner mig så gör jag mitt bästa för att stödja Norge. Jag hoppas att alla mina släktingar och vänner som bor och befinner sig där är oskadda och mår efter omständigheterna bra.

Jag inser nu att det inte är bra att var fast in sin "tycka-synd-om-sig-själv-bubbla" för länge. Jag tror dock att det är bra att vara i den bubblan ett tag, men att jag måste gå vidare, släppa det hemska som hände mig och min familj. Det klart att för mig och oss så var det ju hemskt men när man sätter det i perspektiv till annat här i livet så ser man att nej just det, det var inte så hemskt. Nej som sagt gå vidare i livet och var tacksam för det man har.