FruSäljgård

Nej ibland blir inget som man tänkt sig. Åh vad mycket jag tänkte under tiden jag var gravid. Hur det skulle vara att föda, hur det skulle vara att amma, hur det skulle vara att ha en liten bebis, hur jag och Filip skulle vara mot varandra och mot bebisen! INGET blev som jag tänkt, även om allt tillslut blev VÄLDIGT bra, kanske tillochmed bättre. Men ibland blir man lite ledsen. Man hör folk berätta om sina graviditeter och förlossningar, hur de ammar och allt som hör till. Det är många som INTE vill göra kejsarsnitt, men vem vill det?! Man vill ju göra det på riktigt! Det kändes ju jätte konstigt, ena stunden trodde jag att jag skulle inte skulle klara en minut till, sen var jag mamma men jag hade ingen bebis eller Filip bredvid mig. Under de första dygnet så var det MÅNGA känslor! Jag fick träffa Leon sent på kvällen men jag minns tyvärr inte så jätte mycket utav det. Men när jag blev nerrullad i sängen till hans avdelningen ett drygt dygn efter att han föddes brast allting. Jag kunde inte sluta gråta. Han var så fin och han var min son! Jag skulle bli frisk och han var jätte pigg och kry, bara lite liten och skulle lära sig att äta. Så när jag tillslut blev utskriven från BB, så fick vi flytta ner till Neoavdelningen och bo där. Så kom de in en dag och sa att Filip inte fick bo där något mer. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen visserligen skulle han få bo på patienthotellet men ändå. Då tog vi med oss vår lille son och lånevagnen ut i strålande solsken. Filip gick och köpte glass och vi satt och mös innan det var dags för nästa sondmatning. När vi kom in igen så kom en av sköterskorna fram till mig och kramade mig jättelänge. Hon ville verkligen inte sära på oss. Så de hade ordnat att vi alla tre skulle få bo på patienthotellet! Åh va glada vi blev, ett till steg närmare hem. Första natten där var underbar och jobbig på samma gång. Leon bestämde sig för att somna först klockan 5 på morgonen, han kände väl att mamma och pappa var lite nervösa. Trots väldig sömnbrist så mådde vi toppen dagen efter. Dagarna när vi bodde på sjukhuset gick faktiskt mycket fortare än de tre dagarna vi bodde på patienthotellet. Då hade man ju kontroller av både mig och han hela tiden och matningar hit å dit. På hotellet gjorde vi som vi ville och det enda vi ville var HEM. Efter två nätter där så fick vi permission och fick komma hem. Åh va skönt! När jag fick se Troya så grät jag hur mycket som helst, fina lilla Troya. Det var iaf underbart att komma hem och vi hade permis i drygt två veckor innan vi blev utskrivna.
Allt rullade på här hemma, mat dygnet runt i princip. Amma, pumpa, sonda osv.. Jag fick låna världens robotpump. Den var kanon, synd bara att det inte kom så mkt mjölk. Många gånger har jag kännt mig som en otillräcklig mamma. Då jag inte ens kan vara gravid utan att bli sjuk, inte ens föda som man ska, inte kunna ge min son mat som man ska... Allt detta SKA ju fungera. Men det finns ändå många föräldrar där ute som inte får uppleva en normal förlossning och de som får uppleva allt det vi gjorde MYCKET värre. Men detta är MIN verklighet. Jag pumpade i denna mjölkmaskin och såg att det inte var mkt som kom. Leon krävde mat i princip varje timme första månaden vi var hemma. Folk sa, ja men fortsätt amma så ska du se att det blir mer. Jag fortsatte så tills han var 3,5 månad. Det var ett svårt beslut, men nu i efterhand så känns det bra. Vår son blev en helt annan bebis när han fick mat så han blev nöjd. Det värsta man kan göra är att lyssna på alla andra, du ska amma, det kommer mjölk osv osv. Det var en sköterska i Falun som sa till oss att om han äter en gång i timmen och ändå inte är nöjd så GE han flaskan! Det är inte bra för er eller honom. Iaf så kan man ibland bli lite ledsen när folk i princip säger att men du vet ju inte hur det är att föda barn, eller du har ju inte helammat ditt barn si och så länge! Men trots allt så har jag fött barn, jag har ammat honom så mycket jag kunnat och han och vi mår BRA!
Nu blev det ett väldigt långt inlägg men jag behövde få det ur mig. Det kunde ha blivit ännu mer :)

Den här grabben är sondmatad, ammad och flaskmatad!
Jag älskar dig Leon och jag kommer alltid finnas här för dig. Mammas fina lilla pojk! Du är underbar!