FruSäljgård

Mina tre älsklingar ligger och sover, en i soffan, en på mattan och en i sängen.. Så det är bara jag och TVn (och datorn) som är vakna. Spelar lite Wordfeud också, första gången jag testade det idag. Kul faktiskt börjar förstå lite nu iaf. Ikväll har vi bara tagit det lugnt och myst i soffan. Vi såg en film och under tiden höll jag på och pysslade med mina "lampor" det blir nog bra när de är färdiga, tror jag :)

Jag sitter och funderar på alla olika relationer man har med människor, partner, kompisar, syskon, föräldrar, bekanta, vänner, bästisar, mor & farföräldrar, svärföräldrar, grannar osv... Med min partner kan jag vara mig själv till 110 %, jag kan säga precis vadsomhelst, känner mig trygg i hans närhet, han är den enda som vet allt om mig och finns där i ur och skur. Mamma och pappa finns alltid hos mig, oavsett vad som sagts eller gjorts tidigare. Jag skulle kunna rabbla upp mina relationer till alla människor men då skulle ni nog sluta läsa ganska snart, det blir ju ändå några stycken. Men ibland önskar jag att jag kunde vara på samma sätt mot alla människor som jag är mot Filip, trygg, säker och ärlig. Nu menar jag inte att jag är oärlig mot folk, men ibland gör människor saker som sårar men man törs liksom inte säga det, det kan ju ses som oärlighet. Ibland så känns det som att man inte känner så många, dock har jag väldigt mycket olika relationer till folk MEN vilka är ens vänner egentligen. Det är skillnad på vänner å vänner. Min familj, både vår lilla familj, mina föräldrar, mor & farföräldrar, "svärfamiljen", "styvfamiljen", finns alltid och jag är jätte glad för alla i min familj. Ibland har man fullt upp med att träffa kompisar och ibland så ser man inga. Så ibland undrar jag vilka man kan lita på. Jag gillar att ha många bekanta också, det är liksom så lättsamt på något vis, inga krav och så. Man träffas på affären, gymmet, fest och annat och det är jätte kul. Jag har en vän förutom Filip som jag kan ringa och prata med, skratta tillsammans med, skratta åt, gråta ut hos och sådär men vi bor ganska långt ifrån varandra. Som när vi kom hem från BB, så vill ju såklart många komma fram och gratulera och fråga om allt är bra, vissa hade hört en del av historien andra inte. En sak som jag har tyckt ha varit lite jobbig är att alla säger, huvudsaken att det gick bra. Ja SJÄLVKLART så är det huvudsaken, men det är inte många som frågat hur man egentligen mådde/mår. Detta är den negativa sidan av bekantskaper, man vill ju inte heller störtböla inför folk man inte känner så väl :) BB-grejen är bara ett exempel på situationer där man önskade att man kanske hade någon mer "vän", en person som inte hör till familjen men som man kan lita på på samma sätt. Nej ibland skulle det vara som när man var barn, då frågade man rakt ut om ALLT.

-Ska vi leka?

-Nej!

-Varför inte då?

-Jag vill inte!

-Okej, hejdå!

Typ så :)

Jag är iaf glad för de relationer jag har, om inte det kom fram!

Nu ska den här kvällsfilosofen gå å lägga sig :)